Det var inte meningen att lämna er här och hänga. Men ibland kommer livet i mellan.

Få se nu. Var blev jag? Tänk att det kan vara så svårt att minnas vad man gjort för nån dag sedan. Inte för att jag på något vis är skyldig att rapportera här vad jag gjort.

På lördagen var vi bjudna på dop. Det var länge sedan vi varit på dop sist och det var lika rörande som vanligt. Det är också en tid sen vi varit hela familjen samlade, uppklädda, på samma ställe. Jag var så stolt över Vincent som kunde sitta stilla under hela ceremonin trots att han hade myror i brallan före det började. Det var väl tillräckligt spännande och så älskar han bebisar.

På söndag förde vi tösabiten på skribaläger. Telefonen lämnades hemma så nu känns det konstigt att inte ha nån kontakt med henne alls. Man är ju liksom van att hålla kontakten varje dag. Hoppas hon också får fina minnen för resten av livet. Kommer själv ihåg hur vuxen jag kände mig när jag var i samma ålder.

Skönt o fint väder vi hade i söndags.

Motto för denna vecka:

”En bygger inte ensamt ett hus även om visionerna är stora”

så sa Camilla Lindholm i sitt sommarprat som jag lyssnade på i morse och jag tycker att det är klokt sagt. Stämmer in på mycket här i livet.

Dagens tisdagstips:

Efter dagens fysiobesök blev jag åter påmind om pausjumpans viktighet. Så nu alla opp och hoppa!