En vecka till jul

Tiden går fort nu. Knappt så man hinner med. Mycket att göra men efter jobbet finns inte så mycket ork kvar. I torsdags var vi till kyrkan och såg på lucia. Vincent ville dit så tänkte att varför inte, det är några år sen senast. Så vackert och stämningsfullt!

Igår hade vi möjlighet att ha lite vuxentid. Vi kunde gå och julhandla med Daniel på tumis en sväng och sen gick vi på stand up med goda vänner och fick i oss en god bit mat efteråt. Så välbehövligt!

I morse var det skönt med sov morgon. Vi köpte julgran och tog in den. Sen ville Vincent till kyrkan igen så var och lyssnade på de vackraste julsångerna. Han sjöng med i den första (och enda han kunde), Nu tändas tusen juleljus, sen fick han lite tråkigt. Men bra gick det och han var viktig med sina kollektpengar som pappa hade skickat med.

fullsizeoutput_1125

Nu tror jag det ska bli lite häng framför Netflix och kanske nåt gott att äta. Sen är vi väl redo för en ny vecka igen?

Ha en bra inkommande vecka!

 

Födelsedagskalas på självständighetsdagen

December innebär födelsedagsfirande i vår familj. I år inföll ett kalas idag, på självständighetsdagen. Passligt med en ledig dag mitt i veckan.

IMG_3848

IMG_3849

Dagen till ära ville vi göra en kaka med passande tema. Med vi menar jag Daniel. Han är vår kakmakare. Jag brukar hitta recept och bilder som och han skrider till verket.

IMG_3857

Hittar ofta inspiration hos Kinuskikissa, så också denna gång. När hon la ut bild på den här cheesecaken som ser ut som Finlands flagga så tänkte jag genast att den måste provas. Daniels variant är förstås glutenfri. Det var inte så enkelt att få blåbären blåa men slutresultatet blev riktigt bra tycker jag. Alla gäster blev blåa på tungan. :)

IMG_3861

Resten av kvällen kommer antagligen spenderas framför tv:n. Brukar slötitta slottsbalen.

Har ni annars sett så söta koppar jag fyndade på Facebook?

IMG_3843

Märker att jag mer och mer tycker om guld på kärl. Som yngre gillade jag inte alls spets och guld och krusidull men nu märker jag att det smyger in här och där. Tur att man kan ändra sig. 😉 Så i stället för att ha städat bort i skåpen inför jul har jag fyllt på när jag råkat hitta sånt som faller i smaken. Nu måste jag ha ögonen uppe ifall jag skulle hitta fler av dessa söta koppar med rosa blommor på. För det fanns bara fem koppar med det här mönstret. Sen har jag några av två andra modeller också.

IMG_3844

Så fint så! <3

Söndagssol + gudstjänst + extreme make over

Den här veckan har gått så fort. Var hemma först efter kl 17 varje vardag denna vecka och på kvällarna har vi fixat i Dessis rum. Tänkte att det är bäst att passa på då hon är på skribaläger. Hon har vuxit ur det rosa för länge sedan så nu målade vi äntligen om inne hos henne. Ny färg på väggarna och lite annan ordning på möblerna och det är som ett nytt rum helt och hållet.

IMG_2402

Igår var det utfärd till Nådendal på agendan. Tillsammans med svärföräldrarna som firade 45-årsbröllopsdag.

IMG_2392

Härligt väder vi fick! Och god mat. Tack för att vi fick komma med!

Idag var det besöksdag på skribalägret. Det började med gudstjänst och avslutades med volleybollsmatch. Konfirmanderna mot föräldrarna.

IMG_2399

Allt var bra med tösen trots lite hemlängtan. Vincent satt längst framme med konfirmanderna under gudstjänsten och höll Dessi i handen emellanåt. För mig har det varit ovant att inte ha just nån kontakt alls. Hon ringde när godiset tagit slut och beställde mera. Men annars har det varit minimalt med kontakt. Så jag har varit tacksam att pastorn bloggat lite från lägret så att man fått följa med på ett litet hörn i alla fall.  Nu har fröken i alla fall godislagret fyllt så hon ska klara de sista dagarna som är kvar. Snart är hon hemma igen. Få se vad hon tycker om rummet. :)

I morgon är det vardag för mig igen. Men taggarna på kammen börjar bli få. Snart är det min tur att få njuta av sommaren och ledigheten.

En barndom utan gränser?

Var det nån av er som såg programmet Lapsuus ilman rajoja på Liv igår?

Det handlar alltså om familjer i Storbritannien som väljer att uppfostra sin barn utan gränser, sovrutiner och utan skola. Föräldrarna vänder ryggen mot disciplin och väljer frihet i stället.

Jag vet att endel föredrar fri uppfostran och det är allas ensak. Men att barnen inte får gå i skolan kan jag inte förstå.

I Storbritannien finns det ingen lag som säger att barnen måste gå i skola utan föräldrarna kan meddela skolan att de lär barnen själva och så kan de välja själva vad de lär ut åt barnen.

T.ex. var det en mamma som tagit bort sin son från skolan då han hade svårt med läsningen som 7 åring. Efter att gett ett försök i att lära honom själv beslöt hon sig att han får välja själv vad som intresserar honom. Så han spelade trummor. Nu är pojken 13 år och kan knappt läsa och skriva. I det här fallet ordnade morföräldrarna privatlektioner i engelska åt honom så att han skulle komma upp på någorlunda samma nivå som andra jämnåriga.

På frågan vad barnen får ut av detta svarade föräldrarna självständighet och frihet. De vill uppfostra självständiga och glada barn. Barnen ska få välja själv vad de vill göra.

På frågan vad de gör om det händer något som kräver disciplin svarade en av mammorna ”fråga inte mig”… Hennes äldsta var nu runt 7 år och det kan ju vara lite sent om man kommer på att kanske ändå varit bra med regler sen när barnen är i tonåren… Jag anser nog att många (det finns förstås undantag) mår bra av rutiner och regler, både barn och vuxna. Vi vuxna ska ju finnas där och vägleda barnen in i vuxenlivet.

Men jag är mest fundersam hur dessa barn och ungdomar ska hitta sin plats i samhället om de inte gått i skolan? Vad gör de sen om de vill studera som unga vuxna men saknar grundskolebetyg och hemläran har varit vad den varit? Hur kommer de att hitta jobb om de saknar utbildning? Hur kommer de att klara sig som vuxna bland med andra medmänniskor om de aldrig behövt tackla motgångar eller behövt följa gemensamma regler?

Som rutinmänniska har jag så svårt att förstå de här familjernas val. För i de flesta familjerna arbetade föräldrarna för att kunna försörja sina familjer och antar att de säkert har ett yrke i bakfickan för att ha fått det jobbet. Varför vill de inte ge sina barn den möjligheten?