Jag anade redan igår kväll att nånting är på gång. Vincent blev lite extra gnällig mot kvällen och klagade på att han frös vid kvällsmålet. Under natten steg sedan febern så han har feberyrat, sett mardrömmar och sovit allmänt oroligt i natt.
Ändå vaknade han pigg och så gott som oberörd av nattens oroligheter. Annat är det med mamman. Det har behövts många koppar kaffe idag. Men skönt att det verkade vara en en-natts-feber.
Idag har jag funderat kring feber. Det att man kan feberyra känner jag till från förr men Vincent klagar ofta på att han ser konstigt i samband med feber. Han säger att han ser som att allting är väldigt långt bort. Själv har jag feber så pass sällan att jag inte kan komma ihåg att jag skulle ha haft några som helst konstiga symptom men har ni erfarenheter? Hur reagerar ni eller era barn vid feber?
Jag hade konstigt seende när jaf hade feber. Lite som tunnelseende, allt var så extremt långt borta trots det var nära. Hade det länge, tror det släppte först när jag var en 14, 15 år. Bra sätt att veta att man var sjuk när man blev äldre
Det är just tunnelseende vår son också verkar ha. Han hade det ännu två dagar efter febertoppen.Konstigt men skönt om det är övergående.
Jag yrade och hallucinerade väääldigt mycket när jag hade feber som barn, och synvillorna kommer faktiskt tillbaka även nu i vuxen ålder. Obehagligt, men tydligen ganska vanligt!
Oj nej, känns jobbigt med att synvillorna kommer tillbaka som vuxen. Vincent hade feber bara en natt men hade synrubbningar ännu två dagar senare trots att han inte hade feber sen mera.