Hur gick det med operationen?

Det går lite trögt med mina inlägg. Jag har en ny fin dator med nytt operativsystem för mig så det tar lite mera tid för mig att få t.ex. bilderna redigerade.

Men tillbaka till den 20.12. Fick ju sen äntligen en annulleringstid för operation av diskbråcket onsdagen före jul. Jag var i det skedet så trött på den eviga värken att jag skulle ha gått med på att opereras fast på själva julafton. Kl 7 skulle jag vara på plats oäten. Lite nervös var jag ju förstås för det finns ju risker med en operation som denna. Men jag blev positivt överraskad att jag fick en kopp kaffe. Hade spänningshuvudvärk och kaffetanden värkte. Och preOp-drycken tog den värsta hungerskänslan bort. Väntan blev nog lång i väntrummet (man fick sängplats först efter op). Först kl 13 var det min tur att åka till operationssalen.

Min frukost på operationsdagen

Jag såg att klockan visade 13.20 när de sövde mig och ca 17.20 väcktes jag igen. Själva operationen gick till på det viset att de gick in framifrån brevid luft- och matstrupen, försiktigt förbi några stora artärer för att komma fram till nackkotorna. Nu har jag inte sett detta svart på vitt men om jag förstod rätt togs den trasiga disken mellan c5 och c6 kotorna bort och ersattes med ett implantat av titan. (Rätta mig om jag har fel).

IMG_0711

Jag mådde superbra efter op och skulle ha stigit opp genast men fick veta att man måste ligga några timmar på uppvaket före man förs till avdelningen. Eftersom jag mådde så bra så fick jag åka till avdelningen redan efter en timme och kunde då meddela familjen att allt gått bra. Skickade den här bilden. Jag kände mig i toppform men ser ju nu att jag ser lite sliten ut. 😀

Dagen efter operationen fick jag redan åka hem, mörbultad men glad att det äntligen var över. Återhämtningen här hemma gick inte alls så fort som jag trodde. Jag hade tänkt att man är lite sjuk i en vecka och sen är det bara att tuta och köra. Själva nervvärken försvann direkt efter operationen, och det var ju bra, men jag hade så grym värk i nacken att jag trodde i något skede att något har gått fel. Kunde knappt lyfta huvudet från kudden, såret värkte och det kändes som jag hade ett potatis i halsen. Men sakta, sakta har det hela tiden gått mot det bättre.

Fick en annan värkmedicin förra veckan så nu är värken hanterbar. Men jag har spända muskler i nacken och väntar på att få träffa fysioterapeut på åucs nästa vecka och efter det hoppas jag ju komma igång med nån sorts jumppa. Jag har suttit så många timmar, dagar, veckor i soffan så nu när jag äntligen börjar känna mig som mig själv igen har jag försökt pricka in lite roliga evenemang i kalendern. Man blir ju helt ”mökkihöperö” av att sitta hemma så nu får jag jobba på att få ut mig ur huset igen. :)

fullsizeoutput_9a0

Idag har jag ett sår som läkt ganska bra på halsen. Det kommer att ljusna under kommande år. Håret är i stort behov att klippning och vågen visar såna siffror den aldrig gjort förut. Så nu måste jag försöka få mig i skick igen i väntan på lov att få börja jobba igen.

2 reaktion på “Hur gick det med operationen?

  1. Om du vill ha ett ärr som blir så ”osynligt” som möjligt, så lönar det sig att köpa siliconsalva på Apoteket. Det är en liten tub och dyr, men den gör under.
    Bara som ett tips!
    Krya på dig, snart kan du tuta och köra hårt!

Kommentera