Vardagspusslet

Charlotta med bloggen Pussel på Sevendays frågade hur andra får vardagen att fungera. Och jag tror att det är frågan de flesta familjer går och grubblar på den här tiden på året då allting kör i gång igen.

För visst är det ju nästan som att driva ett företag när man försöker få i hop hela familjens pusselbitar. Man går hem från jobbet för att ”driva” Familjen. Jag svarade henne på bloggen men tänkte att jag gör ett eget inlägg för jag/vi har ju också själva svårt att få tiden att räcka till till allt ibland.

Hur kommer ni i håg alla aktiviteter och program i skolan/på dagis?

Vi har löst det med en google-kalender som jag och maken använder (funderar på att lägga till de större barnen också). Här kan båda kolla upp vad som är på agendan. Ibland glömmer man att informera varandra.

googlekalender

Sen har vi en väggkalender i köket med egen kolumn för alla familjemedlemmar. Den använder de större barnen för att kolla träningsdagar/-tider, tandläkartider, hur pappa jobbar (skiftesarbetare) osv.

Skolbarnens scheman har vi klistrade på väggen. Där är de viktigaste ämnena markerade så att vi vuxna vet vilka dagar vi ska ha extra koll på läxorna.

Sen har jag gjort ett veckoschema åt minstingen som inte kan läsa ännu. Schemat har samma färgkod som dagiset har och där kan han kolla om det är dagisdag eller hemmadag, när de ska ha utflykt eller om det ska hända något annat skoj.

Veckoschema

På det här sättet hoppas vi att få det att fungera, så att alla infinner sig på rätt plats vid rätt tidpunkt.

(Vi har bara tre barn och känner att jag får tryck över bröstet bara av att skriva det här. Hur i hela friden har familjer med fyra, fem eller flera barn koll på allting?)

Hur löser ni middagskrisen?

Eftersom maken skiftesjobbar är han ibland (ofta) hemma på eftermiddagarna så han brukar fixa maten. Vi försöker göra mat så att det räcker till två dagar men eftersom vi båda tar lunch med till jobb räcker det alltid inte till. Ibland kockar vi följande dags mat kvällen innan. Kör det ihop sig äter vi nog färdig värmmat från butiken. Men försöker planera maten för några dagar framåt åtminståne.

Hur hålls boendet i skick?

På den här biten har jag gett opp. Det är ett hopplöst kapitel. Förr dammsög jag och höll ordning varannan dag, men nuförtiden är det bra om jag hinner tvätta en maskin tvätt på kvällen. Försöker städa en gång i veckan men ibland kan det gå ännu längre emellan, beror på hur mycket program vi har. Sen märker jag att jag inte längre bryr mig om det är lite dammigt i knutarna mera. Förr skulle jag ha fått dåndimppen om nån kom in till oss utan att jag hunnit städa före. Men inte kan jag säga att jag njuter precis av att sitta ner i soffan bland alla leksaker och annat som ingen orkat föra tillbaka på rätt plats.

Hur hinner ni ta hand om er själv?

Hinner inte alls så mycket jag skulle vilja. Har ett gymkort jag inte använder just alls då jag inte fått jumpporna att passa in med annat. Försöker gå ut o gå några kvällar i veckan och så går jag till frissan typ en gång var 6-7 vecka. That´s it. Ibland om det finns ork har jag lite hemmaspa nån kväll, fixar naglar, sätter på ansiktsmask osv. Men jag saknar att träna. Jag skulle gärna träna mera och regelbundet. Men kanske det kommer en dag för det också.

När träffar ni vänner och familj?

Allt för sällan! Om vi har nån ledig kväll eller dag så försöker vi träffa vänner och övrig familj men ofta vill man (jag?) bara vara hemma då. För det är ju då man vill vara med sin egen familj. Sen saknar jag att umgås med min man. På kvällarna när lugnet lagt sig är jag så trött att jag knappt orkar prata. Då får man bara stämma av och uppdatera varandra om det viktigaste före man själv stupar i säng.

Jag har många gånger tänkt att man borde införa en dejtkväll, typ en gång i månaden eller så. Så man fick umgås med varandra som man och hustru och inte som mamma och pappa. Och då vore förbjudet att tala om barnen. Tänk att få gå ut och äta på tumis nån gång eller åka bort nånstans på en liten miniresa över helgen. Men såna saker borde man planera in så långt på förhand för att få det att passa med makens jobb och barnvakt och sånt. Och att planera på förhand är inte min starka sida.

Utöver det här frågorna som Charlotta ställde har vi ju lite sjukdomar i familjen som också kräver sitt. Det är läkarbesök, medicineringar, doseringar. Jag grubblar mycket, läser på och försöker förstå. Till medicinerna använder vi dosetter så att det är lättare att kolla om barnen fått/har tagit sin medicin. Eftersom det är frågan om sjukdomar som de kommer att ha resten av livet så vill jag ju själv vara insatt så att jag kan hjälpa barnen när de har frågor.

Min vardag idag ser ut som så att klockan ringer, sjukt tidigt, jag fixar mig i ordning, packar handväskan, matkassen och åker iväg på jobb. Ofta före nån annan här hemma har vaknat. Är det min tur att lämna på dagis så siktar vi på att vara där vid klockan sju. Äter mitt morgonmål i bilen för att spara tid. Sen jobba, jobba, jobba, sen hem och äta (ibland via dagis först).

Efter middagen är klockan kanske 17.30. Lillisens kvällsrumba börjar kl 19 så vi har en och en halv timme på oss att göra allt man vill hinna med en vardagskväll. En och en halv timme är sist och slutligen är ganska kort tid. Då borde man borde hinna vara ute, leka, umgås med vänner och familj, ha en egen hobby(?) osv. Men i själva verket går ju tiden till att tvätta, vika bort tvätt, plocka upp grejer, kanske köra på barn hit och dit, hjälpa till med läxor, förhöra till prov, börja förbereda för följande dag, handa osv. Sen när lillsen somnat får man förbereda följande dag klart, dubbelkolla alla kalendrar och scheman, stämma av med barn och make att alla har gjort sitt eller vet vad som ska hända följande dag, motionera osv. Finns det tid över kollar vi på en del av nån serie vi följer med. Sen zzzz och så samma rumba följande dag.

Min man funderar ibland varför jag inte kan sätta mig ner och bara ta det lungt nån gång men min hjärna surrar på hela tiden, jag måste ligga ett steg före hela tiden för att allt ska klaffa. Det ska finnas rena kläder/utrustningar, mellanmål, matsäck. Det ska påminnas och skrivas lappar. Det ska informeras om det ena o det andra på Wilma eller till dagis.

Det är inte så konstigt egentligen att jag ständigt är trött nu när jag tänker efter. Ibland drömmer jag om att få åka iväg nånstans ensam en vecka eller så. En dröm är att få åka på sån där träningssemester. Där programmet för dagen är klart, nån annan fixar maten och man bara skulle få tänka på sig själv. Men jag vet att jag skulle sakna hem till mitt (vårt) kaos, eller cirkus, som jag brukar kalla det, redan efter några timmar. Och inte skulle jag klara av att vara ensam i en vecka heller. Men drömma kan man ju alltid. :)

Oj, det här blev långt. Grattis om du orkade läsa ända hit.

Hur gör ni för att klara av vardagspusslet?

Kommentera