Välkommen juni!

Vi pratade med Alexander idag om hur snabbt de här första fem månaderna har gått. Känns som två månader max!

Barnen försöker förstå att det faktiskt är sommarlov och att de inte behöver gå till skolan på lääänge och jag önskar bara att tiden skulle stanna för en stund. Så att jag skulle hinna ta in allt vackert.

SAMSUNG CSC

Körsbärsträdet jag fick i fjol till morsdagen står så vackert i blom.

SAMSUNG CSC

Medan det nya körsbärsplommonträdet, som vi impulsköpte i våras, endast har en stackars blomma kvar. Äppeträden ska snart slå ut men undrar om midsommarrosen ska hinna slå ut i tid i år.

SAMSUNG CSC

Vyn från köksfönstret. Vårt uterum. Önskar att vi ska få sitta många varma sommarkvällar där och filosofera med kära vänner. Men först får det nog bli lite varmare. Brrr, så kall vind vi har idag!

Sommarlov, äntligen!

Så var det efterlängtade sommarlovet äntligen här. Båda äldre barnen hade sina vårfester idag på morgonen. Det var ena uppklädda ungdomar som skickades iväg till skolan.

SAMSUNG CSC

Till högstadiet är inte föräldrarna välkomna (den här hönsmamman kollade nog) så vi for till Desirées klass för att närvara under betygutdelningen.

SAMSUNG CSC

Väl hemma dukade vi upp till fest ute i trädgården medan vi väntade på att Alexander skulle komma hem.

SAMSUNG CSC

När vi alla var samlade skålade vi med Rosé Pommac in sommarlovet och att vi igen klarat ett år med godkänt i alla ämnen. Med tanke på hur utmanande det gångna läsåret stundvis har varit blev jag positivt överraskad över betygen. Jättefin belöning för allt arbete barnen gjort.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Nu får barnen äntligen lite ledigt från skolan och den här mamman får ledigt från allt läxtjat. Dessutom har vi en hel sommar på oss att göra upp ny strategi för nästa läsår. Men först ska vi njuta!

SAMSUNG CSCNu är tonåringen ute och firar avslutning med sina kompisar. Hoppas regnet hålls borta så att ungdomarna får njuta av Schools out-evenemanget i centralparken.

Har ni hört om färskgröt?

Jag har under våren varit ganska trött och när jag sedan läste på Alessandras hälsoblogg att speciellt kvinnor behöver protein på morgonen kom jag och tänka på att jag äter en ganska ensidig frukost. Det brukar bli 1 glas äppelmust hemma och  3-4 st förknäckebröd med ost och så en mugg kaffe på bussen in till Åbo.

Hörde redan för en lång tid sen om färskgröt (heter det ens så på svenska? tuorepuuro på finska) och har tänkt att jag ska testa på den men aldrig kommit till skott. Förrän nu.

Från och med förra veckan har jag ätit en portion färskgröt hemma och sen mina fröknäckemackor (kan inte leva utan) på jobbet vid första kaffepausen. Färskgröten är på det sättet lätt att den gör man färdig kvällen innan och så får den stå och dra sig i kylskåpet under natten.

SAMSUNG CSC

Färskgröt med bovetecrunch

Hur gör man då?

1 dl vätska (soja-, mandelmjölk, vanlig mjölk, vatten eller pressad saft ur bär eller frukter)
1 dl struktur (naturyoghurt, kvarg, grynost, äggvita, mosad banan eller mosade bär)
1 dl glutenfria havregryn

Jag gjorde min gröt på mandelmjölk, turkisk yoghurt och havregryn. Rör i hop. Låt stå i kylen över natten.

På morgonen kan du sen smaksätta med färsk frukt, färska bär, müsli, crunch, kanel, kakao eller vad som nu faller dig i smaken.

SAMSUNG CSCJag gillar jättemycket raw bovetecrunchen jag köpte av Malin. Men jag har också varvat med lite hampaproteinpulver och bärpulver som jag köpte på Terapihörnet.

SAMSUNG CSC

1 msk biokia bärpulver motsvarar 1 dl bär och enligt Alessandra innehåller hampaproteinpulvret 50 % protein, 21 % fiber och rikligt med essentiella fettsyror. Dessutom innehåller det alla nödvändiga aminosyror.

Vilken kombo som helst är lika med en god, hälsosam frukost!

Får man bete sig hur som helst på sociala medier?

En sak som blir allt mera aktuellt när barnen växer upp är deras nätanvändade.

De lär sig navigera på surfplattan redan i låg ålder och jag har märkt med Vincent att man kommer ganska snabbt in på olämpliga sidor redan efter några klick.

Därför är det viktigt att man som vuxen vägleder barnen redan från början och lär dem internetvett.

Tyvärr kan man ändå inte kan skydda dem från allt. Det upplevde vi här en dag.

Min man och jag blev helt öppet (med namn och allt) kränkta på en facebook-sida häromdagen. Mitt framför ögonen på vår 13-åriga son. Jag bad honom att inte gå in och läsa men vet inte hur mycket han har hunnit se. Eftersom personen vägrade ta bort texten trots begäran hade vi inget annat val än att be sonen plocka bort personen från sin vänlista.

Hela fiaskot blev ett praktexempel för barnen på hur man INTE ska bete sig på sociala medier.

Vi pratade om att även om man är hur ledsen, besviken och arg som helst ska man alltid fundera två gånger  innan man publicerar något på sociala medier. Och även om man senare raderar sånt som en gång publicerats finns det ändå kvar fastetsade på folks näthinnor, sparat på nån server ute i cyberrymden och i de kränktas minnen.

Känner man sig så upprörd att man behöver lätta på sitt hjärta ska man hellre prata med en god vän, trygg vuxen eller bara skriva ner sina tankar i en traditionell dagbok eller på ett pappersark.

Dessutom är det olagligt att hänga ut en privat person på nätet på det där viset. Det pratade vi också om. Det kan till och med leda till fängelsestraff om det riktigt vill sig illa.

”Publicering av till exempel namn och foton på personer på bloggar och sociala medier är i princip alltid tillåten så länge man inte kränker personen. Att ”hänga ut” och skandalisera en privatperson är ett typexempel på vad som normalt sett är kränkande.”

Jag önskar så innerligt att alla vuxna också kunde tänka efter och föregå med gott exempel.
Ska man verkligen få bete sig hur som helst på sociala medier?

En trött mamma frågar andra tonårsmammor (eller -pappor)

Att ha en tonåring, en fem före tonåring och en nästan 3-åring hemma är minsann inte alltid lätt. Oftast löper det på ganska bra här hemma men vissa perioder kan vara superjobbiga. Man gnatar och gnäller men ingenting hjälper. Man blir frustrerad och tappar till sist besinningen. Ibland har jag lust att bara skrika rakt ut att jag ger opp.

Det var i en sån här stund jag öppnade mig på facebook en kväll.

FullSizeRenderDet slutade nog helt bra den här gången (som det ju nog sen oftast gör) men det blev så mycket onödigt tjafs.

En vän till oss tipsade om ICDP-vägledande samspel. Jag letade fram lite information och beställde hem några broschyrer från Adlibris.

ICDPDet är ju egentligen inga nya saker. Utan helt basic. Att man ska visa att man tycker om sitt barn. Följa och se initiativen, vara närvarande och ge uppmärksamhet. Lyssna, förklara och berätta. Inget man inte vet sen tidigare.

Men det står inte hur man ska gå till väga sen när man själv är astrött och på bristningsgränsen. När man bara skulle vilja sticka i från allting och komma tillbaka om nån timme. För jag antar att de flesta föräldrar känner så nångång?

När det kommer till vår yngsta brukar jag sjunga Tio små indianer när jag känner att det snart brister. Den börjar vara ganska bekant hemma hos oss. Men den hjälper mig. I hans fall är det ju ändå bekanta saker/tvister och man vet i stora drag lösningen till det mesta.

Men när det kommer till dom äldre känner jag mig nog ganska hjälplös i bland. Man diskuterar och förklarar, gör opp överenskommelser och funderar på lämpliga straff. Ibland gormar vi och skriker (jag vet att det inte funkar men jag är bara en vanlig trött mamma). Ändå så vill man inte nå enda fram. Följande dag är alla överenskommelser bortglömda. ”Jag vet inte” eller ”jag kom inte ihåg” hör till dom vanligaste svaren man får och jag blir vansinnig.

Hur ska man göra? Hur får ni era ungdomar att förstå att regler och överenskommelser är till för att följas?

Alla åldrar har din charm som det så vackert heter. Det får man verkligen uppleva. Både på gott och ont.

Tack och lov är det ändå sällan man känner så här. Inte en dag skulle jag byta bort.

IMG_2361