När olyckan är framme

Igår morse när vi gjorde oss klara för att gå ut så hörde vi en smäll och sedan ett skrik. Vincent hade ramlat mot en hylla när han skulle fånga en ballong.

Det blev ett jack i ögonvrån som gapade så mycket att jag tyckte att vi skulle åka in till jouren för säkerhets skull, fast det inte kom så mycket blod. Vi har ju ingen jour här hemma längre på kvällar och veckoslut. Jouren i Åbo önskar att man ringer före man kommer in så jag satt i kö hela vägen in. Typiskt, tänkte jag. Sen tänkte jag att det antagligen blir ett onödigt besök för jag har ingen aning om hur djupt ett sår ska vara för att det ska behöva limmas eller sys. Tänkte att vi överreagerat.

Vincent var helt återställd när vi kom fram så han sprang omkring i väntrummet. Han var helt fascinerad av ambulanserna man såg igenom fönstret, klättrade på fönsterbräden och stolar och jag tänkte att vi snart har ett jack över andra ögat ännu med den här farten.

Tur nog behövde vi inte vänta så värst länge. Läkaren som kollade Vincent konstaterade ganska snabbt att det nog behöver sys. Där ser man, jag hade tänkt mig lite fjärilstejp och kanske lite lim men två stygn blev det.

SAMSUNG CSC

Vincent var jätteduktig under själva ingreppet. Lite ont gjorde det när de stack bedövningssprutan i såret men sen låg han helt stilla när läkaren sydde ihop. Duktiga och modiga lilla gosse!

Väl hemma har det varit full fart igen. Så få se när det blir dags för nästa olycka. Hoppas inte på länge! Den här lilla busen håller mamma och pappa alerta minsann.

SAMSUNG CSC

3 reaktion på “När olyckan är framme

Kommentera