Dagen som förändrade mitt liv

Finlandssvenskabloggare.com har de börjat med att ge oss bloggare dagens rubrik och tänkte att det där måste man ju utnyttja då det ibland känns lite tomt här på bloggen.

Det finns ju många dagar som har ändrat på livet, livssituationen. Man har flyttat ihop med nån, skaffat barn, gift sig, studerat osv. Men senast det hände mig var i början av detta år, i februari.

Här kommer min historia om när jag sade opp mig:

Allting började med att jag återvände till jobbet i årssiftet efter att varit föräldraledig. Jag var förväntansfull och ivrig. Började jobba lite hemifrån redan på hösten. Ja, jag gick all-in helt enkelt. Men i samband med att jag började jobba ”på riktigt” så blev det inte alls som jag tänkte mig. Jag var efterlängtad, blev överöst med jobb. Är en person som inte säger nej utan hör mig själv säga ”men jag fixar” ” jo, jag kan” osv. Personalbrist, förkortad arbetstid och för mycket jobb ledde till att jag på två månader hade kört mig helt slut. Dessutom hade jag ny chef och vi var med arbetsgivaren lite av olika åsikter om vilka arbetsuppgifter hade hört till mig innan mammaledigheten och vilka som skulle höra till mig nu efter. Summa summarum, det blev för mycket helt enkelt.

I detta skede fick jag nys om ett annat jobb. Skickade in min cv, var på arbetsintervju och fick jobbet! Efter övervägande beslöt jag mig (eller var det rent av så att Daniel tog beslutet för mig) för att ta emot nya utmaningarna. Så jag sa opp mig från den tjänst som skulle vara min trygghet efter mammaledigheten men som istället blev något annat.

I de tider jag sa upp mig läste jag en intressant artikel i ÅU. Nu har jag ingen kopia av den och kommer inte ihåg namnet på personen men det handlade om en man som arbetat inom ekonomi på hög nivå, i många år och plötsligt en dag inte kunde mer. Han sadlade om och började arbeta med välmånde istället. Hur som helst var poängen i artikeln att man skapar stress när man inte trivs.

Och precis så var det för mig. Antagligen var inte jobbet i sig stressigt, nån annan kanske skulle ha klarat det galant. Men i och med att jag inte trivdes med hela situationen skapade jag stressen själv.

Jobb-bytet gick snabbt och smidigt, hängde inte ens riktigt själv med. Redan efter en kort tid på det nya stället märkte jag, att även om det finns mycket jobb är tempot ändå något annat än vad jag var van med. Känner mig mycket lugnare som person och känner inte av nån stress längre. Visst är jag oftast trött, mycket pga nattsömnen inte är den bästa med en två-åring i huset. Men det finns inget tryck över bröstet mera och ingen brännande känsla i magen kvar. För första gången på länge är jag på riktigt intresserad av jobbet och slukas in i det.

Bussresorna till och från jobbet ger mig egen tid, tid att varva ner. Allt gällande dagens arbete rinner från mig. Första tiden satt jag mest och stirrade ut genom bussfönstret men numera läser jag gärna en bra deckare eller surfar lite på telefonen. När jag kommer hem på eftermiddagen kan jag genast fokusera på familjen. Det finns inget ”jag ska bara skicka iväg det här mejlet först” eller ”jag borde kolla den här saken ännu ikväll”. Nej, idag stannar jobbet på jobbet.

För en tid sedan såg jag en bild på Pinterest – Is stress making you fat? – och tänkte att det stämmer ju. Min vikt hade stampat på ställe i långa tider men i samband med jobb-bytet och att mitt allmänna välmående blev bättre så föll kilona av sig själv. Inte så mycket men så att jag blev fundersam där ett tag. Blev ju orolig om det är normalt att vikten går ner fast jag inte hade ändrat varken matvanor eller börjat motionera mera. Men har nu insett att det bara beror på att jag nu mår bra i både kropp och själ.

I artikeln var botemedlet olika typer av meditation. Nå, det där är ju upp till var och en, när jag hör ordet meditation tänker jag att det inte är något för mig. Men när jag läste igenom listan märkte jag att speciellt nummer 4, walking meditation, är något jag använder mig av så ofta jag kan. På veckoslutsmornar eller på vardagskvällar efter middagen. Det behöver inte vara nån lång promenad men med lillkillen i kärran så tar jag en rask promenad och andas in den friska luften djupt i lungorna och bara njuter av omgivningen. Det är som terapi för själen. Efter det orkar man med vardagssysslorna igen. 

Nu kom jag visst av mig lite men summa sumarum var det dagen jag valde att säga opp mig som förändrade mitt liv. Till det bättre. Och jag har inte ångrat mig en gång.

6 reaktion på “Dagen som förändrade mitt liv

  1. Det är nog otroligt viktigt att man trivs på sitt arbete. Man spenderar ju mesta delen av sitt liv där, hur sjukt det än låter! Fint att du trivs med ditt nya jobb, och att du är nöjd med ditt val. :)

  2. Vilket sammanträffande att jag trilla in på din blogg ikväll. Satt just o skrev på en ansökan och funderar samtidigt på om jag ska skicka den. Men det tror jag visst att jag ska göra nu. Tack för texten.

Kommentera